Xena visade sig har parningsfärdiga celler den 28:e februari. Då blev det genast bråttom, jag hade räknat med parning måndagen efter.
Som tur var hade jag lämnat Xena i Östersund hos Ida för att hon skulle kolla av Xena progesteron stigning. För att kunna åka över gränsen till Norge behöver man ha en avmaskning minst 24 timmar gammal. Så det ordnade Ida med.

Vi kastar oss i bilen på onsdag eftermiddag. Placerar ut hundar och hämtar Xena, vi övernattar i Funäsdalen för vidare resa till Norge på torsdag morgon.

Kallt, kallt så förbenat. Minst minus -30 hela vägen ända upp till Dovrefjäll, när solen stod som högst börja den värma upp temperaturen något.

Tidigt på torsdag eftermiddag så var vi framme hos Torfinn och Maiken i Otta. Fick en välbehövlig kopp kaffe, sen ut och se om kärlek skulle infinna sig hos Jo och Xena. Med lite lock och pock så blev det en parning. Tänkte att det skulle gå snabbare nästa dag.

Fick erbjudande att sova kvar, tackade ja till det så klart. Tyvärr var Maiken på jobb. Men Torfinn och Christian tog hand om oss på bästa sätt. Med Middag och trevliga diskussioner. Det blev en hel del ”pointerprat” förstås.

På fredag morgon ville Xena inte alls bli parad, jag och Torfinns blev nog lika förvånade båda två. Det var alltså i ”sista minuten” vi kom fram.

Fick förutom Jo, träffa hans valp på 9 1/2 vecka samt en tik på två år som Jo är far till. Mycket trevliga individer. Mentalitet av bästa klass. Även Maikens fina Jaga och Tempo var hemma. Kul att se en så stor flock där alla hundar var lugna och harmoniska.

Tack så väldigt mycket för att vi fick komma och para med Jo och för ett fantastiskt bemötande.