ATT FÖDA UPP HUNDAR ÄR ETT LOTTERI, DET FINNS INGA GARANTIER SÅ JAG HOPPAS....
Nu när jag har tre SKL tikar kan man var kaxig och säga.
-Man skall bara avla på tikar som visat på jaktprov att det tillhör de bästa.
Men då skall ni veta att den bästa avelstiken jag haft var Jenny Speed Queen ( 3 avkommor i SKL, av 5 födda)
hon var omeriterad med en 2.a på utställning. Men jag brukar säga att en avelstik bör ligga över snittet...
Mina tankar om avel/krav på mina avelstikar.
Den viktigaste egenskapen är mentaliteten. De skall vara trevliga sällskapshundar hemma.
De skall vara tysta i hundgården och i koppel på jakt och jaktprov
(inte att förväxla med att de piper efter husse eller matte när de för annan hund).
När kopplets släpps är det bara jakt och finna fågel som gäller.
Ingen tiks dåliga egenskaper kan uppvägas med att den är en bra jakthund och premier, eller med en bra hanhund.
Min teori är man man kan inte kompensera något mindre bra med topp egenskaper.
Det dåliga ser ut att nedärvas oavsett.
Det som kommer efter mentalitet är viltfinnarförmåga, hunden kan springa hur fort och snyggt som helst (fart o stil) men har den inte viltfinnarförmågan blir den slagen av viltfinnaren i allafall. Antal ripor i säcken och oftast fler fågeltagningar på prov.
Självklar vill man ha allt men för mig är viltfinnarförmågan viktigare samt hundens sätt att använda sig av vind och terräng.
Fart & stil är ett plus.
Så till den omdiskuterade exteriören, nog har jag varit på ett antal utställningar genom åren.
Flera "stora" framgångar har det också blivit, MEN....
För mig är en stark kropp med mycket lungkapacitet viktigt.
En bra eller mycket bra frambensvinkel, skuldra/armbåge med lång vinklad mellanhand viktigast.
Utsidan på huvudet har för mig ingen betydelse.
Visst tackar man och tar emot och är glad när man har en enligt standarden och domare snygg hund.
Men det är hur hunden tar sig fram i terrängen som är viktigt.
Hållbarhet på jakt och om hunden orkar jaga länge tror jag är en hund som är riktigt byggd.
Men att Pointern skulle vara mera omtålig på ben och tassar än andra raser är skitsnack.
Vissa individer med exteriöra avvikelser och en del som jag kallar "galningar",
hundar som utan någon eftertanke alls vräker sig in i stenskravel och rusar utöver stup, självklart gör de sig illa.
Så tror jag det finns linjer med mer ömtålig hud, även de ser man på andra raser.
Jag försöker finna hanhundar som har de för mig viktiga engenskaperna, för att förstärka det ytterligare.
Kom i håg att alla hundar har fel och brister, lycklig är den som är nöjd med sin friska och duktiga hund. |
|
|
